Livet puttrar på.
Livet i vår lilla husbil går vidare och jag vet att jag sagt det förut, jag får nypa mig i armen för att förstå att jag inte drömmer.
Tro inte att vi inte har tråkigt ibland, för det har vi, om det regnar och blåser är det inte alltid så kul att inte ha en gosig soffa att krypa ner i. Men vi får så mycket annat, och just nu är det där vår prioritering ligger.
Visst, vi bor i en liten, liten och trång plåtis, men vi kan vakna på nya platser varje dag, om vi vill. Nya utsikter, nya vyer och nya upplevelser. Vill vi stanna några dagar till gör vi det.
Och det där med att landa i att var sak får ta sin tid, ingen stress av att nåt annat väntar, jag måste hinna med det där också! Och det!
Vi behöver inte bry oss, det får ta sin tid, livets hjul snurrar i en precis lagom takt just nu.
Visst, vi bor i en liten, liten och trång plåtis, men vi kan vakna på nya platser varje dag, om vi vill. Nya utsikter, nya vyer och nya upplevelser. Vill vi stanna några dagar till gör vi det.
Och det där med att landa i att var sak får ta sin tid, ingen stress av att nåt annat väntar, jag måste hinna med det där också! Och det!
Vi behöver inte bry oss, det får ta sin tid, livets hjul snurrar i en precis lagom takt just nu.
Staffan har nog lite svårare än mig att faktiskt förstå att vi inte behöver börja tänka på hemfärd snart. Han är inne på "semestermode", gick ju i pension samtidigt som vi sålde lägenheten och flyttade in i husbilen. Jag har ju varit pensionär ett tag nu och vant mig vid ledigheten. Den ljuvliga ledigheten.
Vi har inget hem att återvända till, vi bor här nu, och här varierar väldigt mycket! 😅
Just nu ligger vi på en ställplats på Orust, närmare bestämt i Henån, en mycket bra plats att landa på några dagar. Efter en vecka i Norge är vi tillbaka i Sverige igen, ganska skönt ändå. Priserna i Norge är ju inte att leka med......
Det här är en ren ställplats, ingen camping, utan bara husbilar. Det är en stor ställplats med plats för många husbilar. Men vi har fått en fin plats, precis vid kajkanten i en stor hamn. Det är där vi trivs som allra bäst, i hamnarna....
Det är konstigt det där, jag gillar verkligen inte stora campingar, men stora ställplatser går hur bra som helst.
Underligt när man tänker på det, jag har inte riktigt funderat ut varför. Kan möjligtvis vara för frånvaron av skällande små bjäbbhundar, skrikande ungar, och festande ungdomar. Oftast är det ju lugna, lite till åren komna männsikor som kör husbil. Som oss.....😂 Och tro det eller ej, men jag kan ibland känna mig som ganska ung i detta sällskap.😂😂😂
En annan fundering, är norrmän bättre på att fostra sina småhundar? Vi såg en hel del småhundar på campingar i Norge, men vi hörde inte en enda skälla! Inte en! Vi blev tom lite småkära i en liten Yorkshireterrier som var en alldeles ljuvlig liten kelgris. Och ja, det var norrmän som ägde den. Hemma i Sverige verkar ju nästan alla småhundar små djävla odjur....... ursäkta alla småhundsägare, men så är det.
Bilderna nedanför är däremot inte från Henån, de är från Lillesand i södra Norge, en mycket vacker liten stad med vitmålade trähus och vackra innergårdar. Små fina butiker och till min stora glädje en bra fiskrestaurang, Där avnjöts en god piggvar.
Och är nån som kan tala om vad det gröna som ligger på fisken heter skulle jag vara glad. Supergott, men jag glömde fråga servitören..........😌
En annan sak också som jag vill säga innan jag glömmer det! Och det är att världen kan vara bra liten ibland. Vi träffade ett par i Lysekil som vi snackade lite med, inget konstigt med det, eller hur, man är ju lite snacksalig emellanåt? 😅
Hursomhelst, vår resa går vidare och vi träffar på dom två gånger till! Hur stor är chansen? Två gånger i Sverige och en gång i Norge alltså. Hur kul som helst!
Säg hej till Monica och Glenn!
