Och intet ont anande

gick vi där genom parken, vännen Sassa och jag, på väg till "Lunchkören" på Malmö Live. En gång i veckan sjunger vi i en kör, en kör som är öppen för alla, även dom som "inte kan sjunga", som jag typ. Jag sjunger ju hellre än bra,och det är så fantastisk roligt att få låtsas att man är en riktig fena på detta, om så bara för en liten stund. 
 
Idag blev det speciellt, väldigt speciellt. Ni har säkert sett nån av de där filmerna på Facebook, Youtube eller nån annanstans, ni vet då det helt plötsligt dyker upp en hel kör och börjar sjunga, en sk flashmob. Hur många gånger har man inte önskat att få vara med när det händer?
 
Det hände oss idag, fast lite tvärtom kan man säga.
Helt plötsigt kom ett tiotal från Malmös symfoniorkester in och skulle  ackompanjera oss!  Fattar ni vilken känsla det blev, gåshud är bara förnamnet. Vi var en del som fällde lite tårar också kan jag säga. Helt underbart, om det var så vackert att lyssna på kan jag dock inte säga, det flesta av oss blev ju ganska hänförda av denna upplevelse och hade svårt att hålla rösten i styr.  😂
 
Bilder? Tyvärr, jag var helt förstörd. 
Men det blev en god lunch på Pink Noodle på Saluhallen, och till det ett glas vin för att fira.
 
Jag brukar avsky november, men just i år blev det en fantastisk start på månaden!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Lycka | I våra kvarter, Livet, Malmö, Musik, Restaurangbesök, Uppleveser, Vänner | | En kommentar |
Upp