Paus
Det är oändligt skönt med en paus, eller, om jag ska vara riktigt ärlig, så är det skönt med en paus mest hela tiden. Är det ett ålderstecken, eller håller vi på att gå in i en värld som jag inte begriper mig på överhuvudtaget?
En ung kriminell får massor, och då menar jag verkligen massor, av TV:tid där han hyllas och påstås vara en förebild för unga. WTF?
Våldtäktsmän får skadestånd, vi hämtar hem kriminella, och faktiskt redan utvisade människor, men vi kan inte skydda våra barn och kvinnor från våldsbenägna män eller olämpliga föräldrar? (läs Lilla Hjärtat)
Allting är inte svart eller vitt, jag är fullt medveten om det, världen är komplex, det går inte att lösa alla frågor med ett enda svar. Men nu tycks det ha gått överstyr man har glömt det livskompass man fick som barn av sina föräldrar, i skolan och i arbetsivet.
Tolerans är ett mycket fint och bra ord. Något vi alla mår bra av att förstå betydelsen av, och faktiskt leva efter.
Men jag spyr allvarligt talat på den allomfattandande tolerans som infunnit sig i detta land. Man KAN FAKTISKT INTE tolerera allt, det finns gränser, och det var länge sen dom gränserna överträddes. Jag har ingen lösning, absolut inte, och jag tror inte längre att man kan lösa situationen. Det skulle gjorts annorlunda för länge, länge sen.............
Inte konstigt att man trivs bäst i skog och natur. (Med ett inslag av lyx då och då.......)
