Det bor en taliban i vårt kök!
Fast det gör inget, för just den här talibanen kommer hit med nyfångad fisk
och han vet precis hur man tillagar den som allra bäst.
(Och mor hans stod bredvid, otåligt väntande med dreglet rinnande utmed mungiporna.)
Se hur den faller sönder redan i pannan, det är färskt det. Åh mamma Mia så gott!
Jag fick nästan svindel då jag for rakt upp i sjunde mathimlen.
Men sysslorna i köket tog inte slut där.
Jag frågade den allra minste killen om vi skulle gå och handla nåt gott.
Han svarade: Jaaaaa, jag vill ha jordgubbar, plommon, blåbär och glass!
(Och jag som trodde han ville ha mer godis....
(Jodå, han äter godis också, den lille sötegrisen, precis lika duktigt som sin farmor,
och denna farmorn har varit MYCKET duktig på det denna helgen.)
Varsågoda!
-Storebrorsan, vill du inte ha?
-Nääää, inte sugen, jag spelar hellre lite spel.
Tråkmåns..............;)
(Det gör inget, spela på du, det blir mer till farmor på det viset.)
Dom är coola mina små barnbarnskids. Men när fick Liam så långa ben?
Och Tristan, han är ju ingen bebis längre!
OMG, what´s happening!? Stanna tiden!
Eller kanske inte förresten. För när man ser vårens första gullviva blir man ju alldeles knottrig av lycka.
Det är kanske tur att tiden inte står still ändå. I längden skulle man ju bli ganska trött på Gullvivor.
Var sak har sin tid, är det inte så man säger?
