Bye bye working days!

Idag har jag varit på jobbet. Inte för att jobba, utan för att för att tömma mitt skåp, lämna in mitt id-kort och säga hejdå till arbetslivet. 

Började visserligen ta ut min pension för två år sedan, men har ändå jobbat extra för att dryga ut pensionen. Den är ju inte mycket att hurra för.....(så ett råd till er som är unga idag, PENSIONSSPARA!)

Har länge övervägt att sluta helt då arbetsglädjen successivt helt har försvunnit och jag värdesätter ledigheten mer.
Men det är ju ändå ett stort steg. Aldrig mer, det låter så ödesdigert på nåt vis. Man har ju ändå jobbat i 40 år, över det. Det blir ens identitet på ett sätt. Är det rätt val, kommer jag att ångra mig?

Men känslan när jag gick därifrån idag var ren och skär lättnad. Free at last!

Visst har det varit ett intressant och roligt jobb, ingen dag (eller i mitt fall natt) har varit den andra lik. Men det enda jag kommer att sakna nu är jobbarkompisarna. Kompetenta, arbetsamma, glada och härliga. Jag har mött så många fantastiska människor. Människor man delat både sorg och glädje med.

Samtidigt har pandemin gjort att man ändå blivit lite av en eremit. Så timingen känns helt rätt.

Vad jag ska göra nu med all tid? Ha ha ha, inga problem! Absolut inte, och jag börjar med att laga mig en lyxig fisksoppa för att fira beslutet.  Fotar den också, fattas bara annat! 😂
 
 
 
 
 
Tankar och funderingar | | En kommentar |
Upp