Nya perspektiv!

Oj, vad det hänt mycket sen sist!

Vi är, som de flesta förstått för länge sen, inte kvar nere på kontinenten. Den resa som vi så länge sett fram emot, fick avbrytas då Staffan blev sjuk.

Jag kan inte beskriva den oro jag känt, för, hur ogärna man än vill, tänker man det allra värsta. Ordet som börjar på stort C, ordet man inte vill säga högt. Sjukdomen som skördat flera vänners liv. Det var oroande många symptom som tydde på exakt det. 

Hur Staffan kände kan jag inte föreställa mig. Många män är ju inte så bra på att prata känslor, och han är definitivt en av dom. Men visst såg jag att även han var orolig.
Svindlande tankar som inte gick att sortera virvlade runt i skallen. Hur ska det gå, hur ska det nu bli och framför allt, vad är felet? Måtte han inte fått ......

Ekorrhjulet i vårdkedjan sattes igång så snart vi var hemma i Sverige igen, läkarundersökningar, röntgenundersökningar, ett helt batteri av prover, remisser hit och dit.
 
Vi kom hem precis vid nyår och nu har det ju gått en tid och allt är under kontroll, och jag kan lättad säga att det inte var nån cancer. Nu har han, liksom så många andra pensionärer, en imponerande dosett med piller.

När allt detta hände kändes det viktigt att ha en fast punkt att återvända till. Så vi har haft turen att hitta en fin liten lägenhet vid sjökanten av Mälaren. Den ligger ca 3 mil sydväst om Stockholm, i ett samhälle som heter Bro. Så nu har vi betydligt närmare till barn och barnbarn, underbart!
Vi flyttade hit i mitten på februari och har i dagarna äntligen fått ordning på alla grejor. Inte en flyttkartong så långt ögat kan nå. Vi har rensat och rensat, vi är inga samlare, men jösses ändå vad mycket skit man har, eller haft, rättare sagt.
 
Ugnen är också invigd, idag blev det plommonpaj, en favorit. Serveras såklart med vaniljsås eller  glass. Lika gott vilket som. Och som jag sett fram emot att få baka kanelbullar till barnen igen! 
 
Nu ska vi ska bara boa in oss ordentligt, sen är vi snart ute på vägarna igen. Vi har ju gott om tid. Och ett hem att komma hem till. 
 
 
 
 

Ditten och datten, Tankar och funderingar | Europaresan, Husbilsliv, Hälsa, Sjukdomar, Vardagsliv | | 2 kommentarer |
Upp