En månad i Spanien!

Vi har nu varit i Altea i en dryg månad, vardagen har infunnit sig i livet i husbilen. Vardagliga rutiner har satt sig, vi hittar i stan, vi har fått några favoritbutiker att handla vår mat i. (I de större matbutikerna kan jag gå hur länge som helst, beundra köttdiskarna, speciellt de fantastiska jamonskinkorna som hänger på krokar bakom disken. Många olika och för mig okända fiskar, alla skaldjur. Grönsakerna, frukterna, stora och färgstinna och som smakar så mycket mer här än hemma.)

Favoritrestaurang är det värre med, här finns ju otaliga ställen att välja mellan, men ännu har det inte varit någon med den där wowkänslan man så gärna vill åt. Ostron och Caprese är ju gott förstås, men  jag vill åt det genuina spanska köket, med grytor och långkok.
Nåt sånt har vi inte hittat ännu. 
God mat har vi ätit, absolut, men vi lagar också mycket mat hemma. Det går ju inte att äta på lokal varje dag. 😉 Man är ju "panschis" och numera med en tunnare plånbok.
Vinet och Cavan däremot är billigt och gott, farligt, farligt. 🫢

Goa vännerna, Mona och Charlie, umgås vi såklart med då och då, och genom dem träffar vi många andra trevliga bekantskaper.
 
Så dagarna går sin gilla gång, man försöker man få in sin obligatoriska motionsrunda, antingen en långpromenad eller en kortare joggingtur. (Jodå minsann, jag har försökt få in lite jogging i mitt liv igen, fast det går trögt. Benen är gamla och stumma men fan ta den som ger sig. 😆)
Solen går inte upp förrän efter 8 så jag vet inte hur många fantastiska soluppgångar jag fått uppleva på mina rundor. 
 
Efter diverse morgonbestyr kan man med gott samvete ägna sig åt att lata sig i det sköna vädret. Och fortfarande har man svårt att fatta att man faktiskt går barbent i klänning i december! 

Häromdagen var jag på en jobbig men härlig tur uppe på berget i Albir. Där finns en stor mast högst upp på toppen, den har retat mitt sinne ett bra tag nu, jag vill ju upp där! Jag vill se utsikten därifrån. Och äntligen fick jag tummen ur. Jag skulle upp!
 
Det var värt besväret, för besvärligt var det, nästan klättring emellanåt, för utsikten därifrån var makalös. Det är så vackert häromkring med alla berg runtomring.
Dessutom blev det ju bra träning för ben och arsle, det var väldigt branta stigar upp mot toppen, och det gamla hängarslet behövde en omgång!
Eller två.......

Det var över 400 meters höjdskillnad. Jag klappade mig själv på axeln och kände mig faktiskt rätt nöjd när jag var på plats. För som sagt, utsikten var magnifik.

En kall öl blev en, kanske inte så nyttig, men attans så god belöning efter!

Om vi aldrig har tråkigt? Såklart vi har!
Vissa dagar kan faktiskt vara lite sysslolösa, man har ingen gaist, ingen ork eller helt enkelt ingen lust att ta sig för nåt speciellt. Man vill bara lata sig, och då gör vi det helt enkelt.
Så absolut, vi kan faktiskt ha lite tråkigt också ibland.
Men, märk väl, det är roligare att ha tråkigt här där solen skiner, än hemma i kyla, blåst och snö!
 
 
Och som Astrid sa, man måste ha lite tråkigt ibland, annars vet man ju inte när du har kul!

Tjingeling!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Husbilslivet, Spanien | Altea, Europaresan, Husbilsliv, Spanien, Vardagsliv | |
Upp