Sol och värme!
Vi befinner oss på First Camp Åhus, en av våra favoriter. Underligt nog har vi aldrig varit här på sommaren, bara höst och vår. Och det beror nog mest på att det är vinteröppet, inte så många ställen som är det. Nu campar vi ju inte vintertid, ingen av oss gillar kyla, men höst och vår är det perfekt. Inte så långt hemifrån, lagom att åka över en weekend, och här finns långa fina promenadstråk som jag ju nästan blivit beroende av. Fast det vore nog inte så dumt att åka hit sommartid också, med tanke på den otroligt vackra stranden och med Åhusbryggbryggan som pricken över i:et. Den är såååå vacker, detta vindbitna, saltstänkta och väderpinade trä, som bara blir vackrare och vackrare med åren. Å andra sidan gillar vi ju inte när det blir för mycket folk, sommartid föredrar vi de små ställena, allra helst fricamping, men det har blivit svårare och svårare, i alla fall i södra delen av landet.
Jag inleder helst min dag med en morgonpromenad, det är fantastiskt skönt, och jag belönas med en finfin frukost serverad av maken. Ofta med ett glas bubbel till, inte illa, inte illa alls.
Den här gången blev jag extra uppmuntrad på detta försök att hålla min kondition på en någorlunda nivå, en bit in i skogen möts jag av en uppmuntrande skylt på ett träd. Och nog piggade det upp alltid, extra långa raska steg blev det efter det, i alla fall en liten bit...
Jag känner varje gång jag kommer ut i naturen att all stress rinner av mig, denna gång kunde jag dock inte hålla mig för skratt. Vilken stress? Jag är väl för fan inte stressad, jag kan ju knappt stava till det längre!
Enda gången jag kan känna av det är när jag tänker på mina fd kollegor på akuten, när nyheterna talar om skjutningar, knivmord eller stora trafikolyckor. Det som hände häromdagen på Malmö Latin gav en rejäl pulshöjning, och jag är glad att jag inte stod på akutrummet för att ta emot dessa dödligt skadade kvinnor. Då gick mina tankar till kollegorna som måste stå i detta kaos. Och till dom anhöriga givetvis. Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara om inte min man kom hem från jobbet som vanligt, han kör ju på vägarna varje dag, inte helt ofarligt. Hur ska det då inte vara för dessa familjer som blev kvar? Man jobbar på en skola! Ett av de tryggaste ställena du kan tänka dig, i alla fall tror vi det.
Hursomhelst, nu är det helg och vi får försöka skjuta tankarna på krig, mord och annat elände åt sidan en stund.
Vi har köpt ett par ihopfällbara lätta cyklar för att kunna ha dessa med på våra utflykter hela tiden, våra ordinära cyklar är lite otympliga att ha hängandes bak på plåtisen.
Idag var det premiärcykling och många goda skratt har infunnit sig. I alla fall för en del, och det var inte jag. Mina växlar fungerade inte utan jag fick cykla på en och samma växel hela tiden, benen gick som trumpinnar blev jag upplyst om. Precis som om jag inte märkte det......hmmmpfh. Kände mig mest som en påtänd väderkvarn.
Vi cyklade, eller ja, Staffan cyklade, jag "fäktade" med benen in till Åhus city. Ännu är här lugnt, inga turister, det är en bra bit kvar innan sommarsäsongen drar igång. Man kan i lugn och ro kolla in alla vackra gamla hus, små trädgårdar, och jodå, här finns lyxvillor också såklart.
Avslutade gjorde vi på anrika Åhus Bryggeri som startades år 1900.
En god lager blev det, Ottos byggmästaröl,, en lisa för strupen för en kvinna som nästan trampat arslet av sig.
