esseus.blogg.se

När vi pratade om hur länge sen det är vi träffades sist,  allihop tillsammans,  blev man nästan mörkrädd. Ett par år sen? Nej, betydligt längre än så, det var ju innan pandemin! Herregud, vad tiden går fort, fast man tyckte att tiden släpade sig fram då. 

Tänk att jag nästan glömt hur kul kul den blonda MFF-fantasten är, och att jag känner att jag aldrig hinner prata klart med Kalles matte.

Att "fotografens" sambo har en underbar underfundig humor visste jag ju, vi har ju faktiskt träffats lite även under pandemin. Tillika hennes härliga syster. 

Att få en bild på "fotografen" utan att han gör "the sign of victory" anser jag vara  en bedrift. 😅

Och alla ni andra som var med, som jag saknat er, vi måste ta en vandringstur snart igen! På en vardag. Ni vet ju att jag inte är tillgänglig på helgerna, eller?

Vi fick även träffa en ny bekantskap, en alldeles ny harmonisk och glad liten underbar kille som charmade oss alla. Och hans mamma förstås, inte att förglömma! Välkommen till gänget.

 

Den vi saknade var dig Annika, du som var så noga med att vi skulle träffas vid denna tiden. 💝 Men visst var du med, din ande vilar över oss varje gång vi är där.