Röstånga!
Byn som gud glömde, eller?
Vi har hamnat i en by som ser ut som om ingen, eller i alla fall de flesta, faktiskt har glömt att se till sina hus och trädgårdar. En ganska sjaskig by om jag får säga det själv, men man kan bedrar sig? Det kanske bara är så, att dom som bor här inte är lika ytliga som vi andra, dom vet att det trots allt är insidan som räknas? Gemenskapen här verkar ju stark. Se denna länk! Förut ägdes denna restaurang av många bybor som gått ihop för att den skulle överleva.
Det är naturen här som dragplåstret, underbar, fantastisk och otroligt vacker, gillar man att promenera, är det man ska åka, absolut!
Vi befinner oss på First Camp Röstånga och har alltså första parkett till Söderåsens nationalpark. Kan det bli bättre? Inte mycket, inte om du älskar naturpromenader, jag lovar!
Dessutom, nästa gång vi kommer hit äter vi på Röstånga Gästgivaregård,
Då kommer vi att beställa en riktigt skånsk äggakaka, vi är helt säkra på att dom kan leverera det här. En äkta sådan, fet, krämig, fläskig och god. 
Att kliva in i denna byggnad är som att åka långt, långt bakåt i tiden, och jag tvivlar inte en sekund på att deras äggakaka smakar precis som den gjorde då, när den var som allra godast. Innan kalorijakten slog sina klor i oss, och långt innan laktos, gluten, och andra allergener ens var uppfunna. Och personalen vi träffade var mycket trevliga, genuina och härligt pratsamma. Vi ses, jag lovar!
Men just nu var nog inte rätta tiden att åka hit, inte för oss i alla fall, men å andra sidan har vi ju faktiskt just fått upp ögonen för denna plats, vi brukar ju föredra havet, och just det finns det ju rätt dåligt med här. Däremot finns det ju en "sö" precis framför oss med sötvatten där det, sägs det i alla fall, ska finnas gädda. (Fiskelyckan kommer att provas senare ikväll.......)
Det enda som påmint om att det faktiskt är vår, är vitsipporna, som växer i tusentals här, och jag är alldeles salig över alla dessa små vita vackra små stjärnor som lyser upp marken. Däremot är det väldigt blött och sunkigt, inte så kul att gå utanför de ordinarie stigarna, fast även dom är blötlagda. Inget att rekommendera utan gummistövlar alltså.
Vädret? Det ska vi väl inte ens tala om, vi har redan upplevt sol, regn, snö, hagel, blåst och faktiskt lite, vad vi kallar, normalläge. Riktigt aprilväder med andra ord. Kanske rent av lite överdrivet aprilväder, i alla fall enligt min ringa åsikt.
Men vi ska definitivt hit igen, jag kan tänka mig att sommartid är det rena paradiset att få vandra i denna fantastiska natur! Jag vill, jag ska, och jag kommer att........