Återuppstånden!

Ja, så kan man nästan säga. Jag vill ju dock påpeka, att jag inte på nåt vis vill jämföra mitt ringa uppvaknande med en annan kändis,  som också återuppstod en gång för mycket, mycket länge sen.  Men det var redan efter tre dagar har jag för mig. 
Men efter 4 veckor plågad av förkylningen från helvetet, känns det ändå som om det är värt att uppmärksammas.  Igentäppta bihålor,  trött och fullständigt håglös, har jag alltså idag återuppstått från de döda, eller från ett trist zoombietillstånd i alla fall.....Fast om ni frågar min man så är perioden inte riktigt över ännu.  Jag snarkar ännu som en skogshuggare från ett land som ännu ingen skådat. Varenda liten fiber i min hals, näsa och omkringliggande områden låter alltså fortfarande som om en orkan som sakta drar förbi på Västra Hamnen i Malmö. Påstår han. 🤭
 
Idag fick jag i alla fall åter lusten på livet som trots allt  försiggår utanför soffans varma, mjuka och trygga omkrets. 
 
Efter att bara fördjupat mig i böckernas värld dessa dagar, kan jag numera allt om det perfekta mordet, jag har gråtit och skrattat till  böcker om vänskap och kärlek, jag har löst många av livets gåtor men även försökt förkovra mig i lite historia. 
Jag är ledsen, men de böckerna blev aldrig färdiglästa. Jag somnade...... hela tiden. Så historia är inte min grej helt enkelt.  Men det gäller ju ändå att hålla de små cellerna vid liv så gott man kan, så läst har jag gjort, det kan jag lova.
 
Men kroppen! Den längtar nu efter riktigt och äkta liv, den suktar efter joggingskorna, kettlebellsen och min yogamatta. God mat, umgås med vänner!
Jag har ju faktiskt varit så pass klok, att jag förstått att det är vila som gäller under de senaste veckorna, men nu börjar jag bli fruktansvärt otålig! Det spritter i benen, armarna, jag kan nog utan att överdriva påstå att hela jag spritter! Eller skakar, abstinent över att inte ha rört på mig på länge!
 
Alltså, jakten på liv startade med en promenad till Slottsparken, min eviga oas från de halvdöda, orörliga och de deprimerades värld. Med kameran i högsta hugg naturligtvis! 
Jag fann liv, och nu hoppas jag bara att min förtorkade hjärna suger upp dessa bildbevis på att våren är på G!
Och ikväll blir det umgänge med mycket goda vänner! 👌
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Upp