Att det skulle ta så lång tid

att upptäcka att naturen är så underbar! Antingen är jag den mest trögtänka på denna planet, eller kanske jag blivit omprogrammerad av nån alien från yttre rymden? Eller är det så enkelt att det bara är ett ålderstecken? Fast en del fattade ju hela grejen redan från början, dock inte jag. 😏
 
När jag var ung, tja, yngre då, kunde jag inte bry mig mindre! Nja, det var kanske att ta i lite,  men det krävdes oerhört mycket för att det skulle komma nån slags hänförelsereaktion från min sida. Nej, jag ville ha action, det skulle hända nåt, helst hela tiden. Träd, det kunde jag väl titta på en annan gång, ett annat år. Det skulle ju stå där för evigt.
 
Nu däremot kan jag stå och sucka över det mesta, en vacker snäcka på stranden, mjuk vit sand, en böljande våg, mossbeklädda små kullar i skogen, blålila backsippor.  Eller några oansenliga små blommor som man måste lägga sig ner på marken för att överhuvudtaget upptäcka.
 
Tror ta mig tusan att jag gått och blivit rena skogsmullen! 😅
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
#1 - - Carina :

Vilka vackra bilder 💖

Svar: Tack så mycket Carina! Det värmer!
Anneli Esseus

Upp