Återkomsten
Ett återssende som tog tag i mig mer än jag hade trott. Grekland, Kreta, Platanias och Lolas hotell. Vi har så många fina minnen därifrån och denna gång reste vi dit för att visa en del vänner denna pärla.
Jag hade nästan glömt hur underbart där är. För mig har en vistelse på Lolas hotell allt jag vill ha av en semester. Få lugn och ro i sinne och själ, känna mig avstängd från resten av världen en stund, bara ta dagen som den kommer och tömma hjärnan på intryck från en stressad vardag. Slippa, TV:n, telefoner och larmsignaler på jobbet. Att bara få vara här och nu, njuta av dofterna, färgerna, ljuden. Att svalka mig i havet, ligga under ett parasoll och lyssna på vågorna som slår mot land. Kanske läsa nån bra bok. Slumra till en stund.
Känslan av sanden mellan tårna.
Jag hade också nästan glömt hur mysigt det var att ensam strosa omkring på bakgatorna, att uppleva vardagslivet i byn. Apelsin och citronträd som tränger sig över staketen, hundar som skäller, katter som vill kela, gummor som hänger upp sin tvätt. De gamla männen som sitter på skrangliga pinnstolar och småsnackar om ditt och datt. Smågrabbar som lirar boll i gränderna.
Jag hade däremot inte glömt hur maten smakade, kretensk husmankost är för mig bland det bästa som finns! (Den som klagar på grekisk mat har definitivt inte smakat maten på Kreta!) Och den var minst lika fantastisk som jag minns den. Det finns ett oändligt utbud av restauranger i Platanias och vi provade såklart några säkra kort sen tidigare besök.
Men extra god är den på Lolas. Så är det bara.
Ovan: Tre stolta damer som serverade oss en mycket minnesvärd måltid i Falassarna.
Ovan: En av Stefanos specialdrinkar. Tummen upp!
En dag tog jag upp till olivlunden som ligger allra högst upp i byn. Utsikten där är fantastiskt! Där träffade jag även på denne jovialiska man. Söt som socker och pratsjuk som få. Han trodde väl jag kunde grekiska då jag hälsade och frågade hur han mådde på grekiska. Jag förstod såklart ingenting. ;)
Jag var sugen på en avokadosallad en dag, så Eleni fixade den här. A salad to die for!
Huskatten hoppas på lite spill.....
Solnedgångarna är magiska, kvällarna är ljuvliga och människorna underbara.
Att låta bli att återvända hit är nog en omöjlighet.
Eleni och Antonis
Mamma Lola och Stefanos
Måste bara få tjata lite till om maten.
Får ni tillfälle att smaka kaninstifado så ska ni göra det! Ett mustigt långkok med bla kanel (förstås) och massor av lök. Jag har ätit det förr och älskade det, så även denna gång.
(Det finns dock inte på menyerna längre då turisterna inte vågar smaka.)
Eleni vet att jag uppskattar genuin grekisk husmanskost och ordnade till så att vi alla fick tillfälle att smaka.
Den här bilden vill dom nog dock inte se.......;)
Härliga bilder Anneli, du får mina smaklökar att vakna och längtan efter kanin att bli akut.