esseus.blogg.se

Sitter här och funderar lite, min man och jag har varit tillsammans i nästan 30 år. Men just idag har vi varit gifta i 16 år. 

 

Han är såklart inte längre den där  bredaxlade, blonda starka mannen jag först mötte. Han har, såsom jag, tappat en hel del muskelmassa, lagt på sig lite runt magen, (kanske ännu mer på mig då), och det växer hår, inte bara på bröstet som då, utan även på mindre önskvärda ställen. 😉

 

Han tycker romantik är lite mysigt, och han uppskattar en god middag hemma, så länge den inte innehåller fisk då förstås. Eller ruccola, eller svamp eller..... listan kan göras lång. 😅

Han skriver lappar med små kärleksbudskap som jag hittar lite varstans när han borta. ❤

 

Sen han för första gången höll  mitt förstfödde barnbarn i famnen har han blivit en riktig mjukis. Han gråter numera när barn far illa, förr gällde det bara när hundar gjorde det....😉

 

Han ringer sin mamma varje fredag, med varierande resultat. Ena gången är hon glad och nöjd, nästa gång är hon det inte, men han ringer ändå. Han älskar henne också. 

 

Han vill ha saker gjorda på sitt eget vis och har en hel del olater, precis som jag förstås, men han skulle plocka ner månen om jag bad honom, och för det älskar jag honom oändligt. 

 

Han är mån om mig, uppmuntrar mig och visar mig uppskattning. Omtänksamhet är hans förnamn.

Jag hittade hem hos honom när jag var vilse. 

 

Vi fiser ungefär en gång i timmen precis som doktorn föreskriver, för att undvika magknip. 😆😉

Vi pratar inte så mycket längre, det mesta är ju redan sagt, men kommer ofta på samma briljanta idé samtidigt. Då pratar vi ofta mun på varandra. 

Förresten är det ju inte så lätt att faktiskt föra samtal, med en fru som har en bok i örat mest hela tiden. 😅

 

Jag skäller ibland, han tjurar ibland, men vi skulle aldrig komma på tanken att lämna lägenheten, gå till sängs eller åka ifrån varandra utan en puss.  Att säga:

Jag älskar dig är inget vi räds, det gör vi varje dag.

 

Och trots att jag inte blev den jag ville bli, en god och tålmodig mor, en fin och klok människa, en stöttepelare, så vet jag att han älskar mig. 

Och jag, jag kan inte tänka mig ett liv utan honom. 

 

Grattis på bröllopsdagen älskling.