Kaoset på sjukhusen.

Så var man då hemma igen efter tre nätter på akuten. Jag vet inte varför det känns så vemodigt idag, kanske för att efter denna helg har jag tappat hoppet. Hoppet om att det blir bättre, att det löser sig. Lite Trisslottkänsla sådär: Plötsligt händer det!

Har alltid tyckt att det varit roligt att gå till jobbet, det tycker jag fortfarande. Men humöret sjunker i botten varje gång jag kommer dit. 
Inga platser kvar på sjukhuset, tom överbeläggningsplatserna (korridorer, dag-rum, förråd) är fulla av patienter. Kirurg- ortoped- och medicinpatienter blandas hejvilt på sjukhuset, på avdelningar med "fel" specialitet. 
 Man springer 10 timmar i sträck utan rast, slänger i sig nån munsbit i farten. En mugg med kallt kaffe blir aldrig uppdrucken.

Man blir utskälld, ifrågasatt och uttjatad. Patienter som inte ens vet vad ordet egenvård betyder trycks in. Alla kräver att få komma in och vi får inte neka.

Och mitt i all denna kaos finns alla dessa stackars riktigt sjuka som verkligen behöver oss.

Jag vill inte längre. Vill inte längre släcka småbränder, göra punktinsatser och provisoriska lösningar. Jag vill inte längre försvara systemet, behöva lyssna på nedsättande kommentarer eller ta emot skit.

Skyll inte på oss om (när) det rasar för vi har bönat och bett, skrivit listor och demonstrerat, krävt och marscherat, bjudit in er och försökt med alla tillgängliga medel.
Men ni har inte lyssnat, inte sett, inte brytt er.
Vi tror inte längre på era klyschor, era löften och era bortförklaringar.

Jag vill att NI tar skiten nu kära politiker. Kalla in hela brigaden, kavalleriet och brandkåren för det är bråttom, om än inte försent.

Det kommer kanske att kännas bättre när jag fått vila ett par dagar. För jag vet att jag är behövd, jag gör nåt bra och jag gör skillnad.

Men nu är det ta mej fan eran tur!

 

 
 
 
 
2

OMG!

En stilla fråga, hur mycket snor kan man producera egentligen? 
Behöver jag tillägga att det inte är mitt snor lille Tristan har på händerna?  
Men det är ungefär så här det känns när man snyter sig, om och om och om igen, suck...............
 
 
 
3

Ingen bra start.

Jag trodde att 2016 skulle börja bra, men jag vet inte det jag.
 
Man måste byta tåg och visa leg när man åker hem till Malmö igen efter en mystur till Köpenhamn. En resa som tidigare tog 35 minuter tar nu dubbla tiden.
Jag får dåliga vibbar av det här, nånting säger mig att inom en snar framtid måste jag alltid ha mitt pass på mig.
 
 Kvinnor har blivit antastade av hela gäng runt om i landet, och ingen kan väl missat händelsen i Köln? Fast det ska vi inte prata om eller låta allmänheten få veta. Det är nämligen inte politiskt korrekt. Nähä????? 
Just det, förlåt, jag glömde att vi är lite korkade när det gäller sånt här, vi ska bara få veta sånt som styr oss i rätt riktning. Vi kan nämligen inte tänka själva längre.
 
David Bowie, en ikon som funnits nästan så länge jag kan minnas, har gått ur tiden. Förvandlingarnas mästare har än en gång bytt skepnad. I´m a Black Star sjunger han och det är säkert sant. 
Jag lyssnar om och om igen på Lazarus och Black Star från nya plattan som släpptes bara några dagar innan han dog. Det är som att läsa ett enda långt avskedsbrev. Jag ryser....
Cancerdjävulen tog även honom till slut.
 
Så, så jäkla bra början har det väl inte varit? Och januari är inte ens slut än.........
 
 
 
 
2