Återkomsten

Ett återssende som tog tag i mig mer än jag hade trott. Grekland, Kreta, Platanias och Lolas hotell. Vi har så många fina minnen därifrån och denna gång reste vi dit för att visa en del vänner denna pärla.
 
Jag hade nästan glömt hur underbart där är. För mig har en vistelse på Lolas hotell allt jag vill ha av en semester. Få lugn och ro i sinne och själ, känna mig avstängd från resten av världen en stund, bara ta dagen som den kommer och tömma hjärnan på intryck från en stressad vardag. Slippa, TV:n, telefoner och larmsignaler på jobbet. Att bara få vara här och nu, njuta av dofterna, färgerna, ljuden. Att svalka mig i havet, ligga under ett parasoll och lyssna på vågorna som slår mot land. Kanske läsa nån bra bok. Slumra till en stund.
Känslan av sanden mellan tårna.
 
Jag hade också nästan glömt hur mysigt det var att ensam strosa omkring på bakgatorna, att uppleva vardagslivet i byn. Apelsin och citronträd som tränger sig över staketen, hundar som skäller, katter som vill kela, gummor som hänger upp sin tvätt. De gamla männen som sitter på skrangliga pinnstolar och småsnackar om ditt och datt. Smågrabbar som lirar boll i gränderna.
 
Jag hade däremot inte glömt hur maten smakade, kretensk husmankost är för mig bland det bästa som finns! (Den som klagar på grekisk mat har definitivt inte smakat maten på Kreta!) Och den var minst lika fantastisk som jag minns den. Det finns ett oändligt utbud av restauranger i Platanias och vi provade såklart några säkra kort sen tidigare besök.
 
Men extra god är den på Lolas. Så är det bara. 
 
 
 
 
 
 
Ovan: Tre stolta damer som serverade oss en mycket minnesvärd måltid i Falassarna.
 
 
Ovan: En av Stefanos specialdrinkar. Tummen upp!
 
 
En dag tog jag upp till olivlunden som ligger allra högst upp i byn. Utsikten där är fantastiskt! Där träffade jag även på denne jovialiska man. Söt som socker och pratsjuk som få. Han trodde väl jag kunde grekiska då jag hälsade och frågade hur han mådde på grekiska. Jag förstod såklart ingenting. ;)
 
 
 
 
 
Jag var sugen på en avokadosallad en dag, så Eleni fixade den här. A salad to die for! 
Huskatten hoppas på lite spill.....
 
 
 
Solnedgångarna är magiska, kvällarna är ljuvliga och människorna underbara.
Att låta bli att återvända hit är nog en omöjlighet.
 
 
 
 Eleni och Antonis
 
 
Mamma Lola och Stefanos
 
 
 
 
 
 
Måste bara få tjata lite till om maten.
Får ni tillfälle att smaka kaninstifado så ska ni göra det! Ett mustigt långkok med  bla kanel (förstås) och massor av lök. Jag har ätit det förr och älskade det, så även denna gång. 
(Det finns dock inte på menyerna längre då turisterna inte vågar smaka.)
Eleni vet att jag uppskattar genuin grekisk husmanskost och ordnade till så att vi alla fick tillfälle att smaka. 
Den här bilden vill dom nog dock inte se.......;)
 
 
 
 
 
Grekland
2

Att en vecka kan gå så fort!

Så var vi hemma igen efter en vecka på Lefkas, som ligger utanför Greklands västkust.  Det var en vecka som satte sina spår på så många sätt och vis. 
Några av dessa spåren vill man nu bli av med, då menar jag spåren av all god mat, all Ouzo, all Retzina och alla iskalla öl.  
De andra spåren i form av alla goda skratt, alla fina minnen och nya intryck, vill jag inte på några villkor bli av med.
 
Så idag var det dags för lite "rehab". Jag skulle jogga en runda tänkte jag, men fick allt vackert gå tillbaka till ruta nummer ett. Nybörjarintervaller, och det var var illa nog tyckte min eländiga kropp. Sen var det dags att ta lite tag i maten då ja. Broccolisoppa, men jag grillade lite halloumiost och hällde på lite extra olivolja för säkerhets skull, man får väl trappa ner greklandssmakerna lite, inte gå för fort fram. Kroppen kan ju gå i chock!
 
Jag tog tom semester från fotograferandet lite märkte jag, annars brukar jag ju fota det mesta som kommer i min väg. Inte denna gång dock, och det var faktiskt skönt. Lite fotade jag förstås och här kommer lite godbitar från vår resa....
 
 
 
 
Första dagen vi anlände hade vi finfint väder, men andra dagen regnade det, och det ordentligt! Molnen hängde tunga över bergstopparna och formligen dränkte den lilla ön. Det varade ett helt dygn så vi fick allt sitta inne och kura. Det var ju ett utmärkt sätt att testa gruppen, vi har adrig förr rest ihop och det kan ju sluta hur som helst egentligen. Men det fungerade alldeles utmärkt!  Så pass bra tom så att vi planerar att göra en ny resa. Staffans och min planerade båtluff nästa år får vänta ett tag...
 
 
 
Hotellet vi bodde på heter Avra och ligger i byn Nidri. Ett familjeägt hotell där du kan äta din frukost direkt vid stranden. Mmmmm, just det ja, vid stranden var det!  Låter det bra? Kolla länken till Avra här.
 
 
 
 
 
Tröttnar man på Ouzo och Retzina kan man alltid bege sig till De Blanck, en vin och champagnebar där det serveras alldeles fantastiskt gott bubbel! Och bubbel är ju bra för hälsan, det vet jag. Dessutom är ägarna danska så du kän nästan förstå vad dom säger.
 
 
 
Denna gång blev vi inte "utsatta" för alla dessa idiotsöta efterrätter som det brukar bjudas på i Grekland. Det här var nog det enda vi fick lite panik över när det ställdes in. Men det hade vi inte behövt för det var en god cheesecake. Om vem gillar inte cheesecake? Men vad hjälper det när man knappt kan sitta upprätt efter den goda middagen? Den lämnades åt sitt öde efter att vi naggat den lite i kanten i ren desperation.
 
 
 
 
Och efter regn kommer sol, nu kunde vi alltså få ligga och steka oss efter att ha längtat och trängtat så länge. Men först en blick på utsikten, fantastisk.
 
 
 
 
Mot nya mål nästa år alltså!
 
 
Men vänta nu, var är alla katter och all mat? 
En del av dom kommer här, inget Grekland utan katter och mat eller hur?
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Drickbart - Grekland - Restaurangbesök - Vänner - Ätbart
1

Dagen D

Den 6:e juni 1944, landsteg över 160 000 soldater utmed kustremsan i Normandie. På vår resa till Frankrike besökte vi flera historiska platser från 2:a världskriget. Bla annat den lilla byn Arromanches. Här finns rester av Mulberryhamnen, en konstgjord hamn som användes för att forsla iland gods. Ett nästan ofattbart projekt, läs mer om den här. 
I byn finns också ett fantastiskt muséum som man absolut inte får missa. Flera gånger stod jag med gapande mun och insåg hur lite jag egentligen visste om Dagen D. Det jag lärde mig i skolan har jag för länge sen glömt. Men det är jag det..... ;)
 
Är ni minsta historieintresserade så råder jag er verkligen att åka hit. Intressant, informativt, mäktigt och, förlåt om det låter underligt i dessa sammanhang, väldigt väldigt vackert.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Amerikanska krigskyrkogården på Omaha Beach, ett av landstigningsställena. 
 
 
Ännu en landstigningsplats, Pointe du Hoc.
 
 
Vi besökte även en tysk krigskyrkogård. 
 
 
Så många släckta liv, så många tragedier, så många öden.
Man kan inte låta bli att undra över hur Europa hade sett ut idag om inte allt detta hänt.
 
Det var en mäktig dag.
 
Länkar:
 
 
 
Frankrike - Tips - Utflykter
1