esseus.blogg.se

Här i Malmö har det varit mulet, en och annan regnskur har dragit förbi men nu klarnar det upp och vi hoppas på lite sol i eftermiddag. Det gör väl alla ni andra också skulle jag tro? Vi firar midsommar med vänner och är inte så beroende av vädret, men jag tänker på alla som befinner sig i sina stugor, husbilar, husvagnar eller hade tänkt fira på nån sommaräng med dans kring stången. Hoppas verkligen ni får tur med vädret!

 

Vi har precis kommit hem från en tre veckor lång semester i Grekland. Behöver jag tala om att vi haft det bra? Näe, skulle inte tro det. Jag har svårt att inte älska Grekland, maten, människorna och stränderna. Det lata livet, inga sängar att bädda, inga golv att torka, ingen tvätt, inga dammtrasor. Det enda man behöver bekymra sig om är vad man ska äta till lunch eller middag, vilken restaurang ska vi gå på? 

 

Denna gång har vi faktiskt haft lite otur med maten, det har varit svårt att hitta de där riktiga pärlorna. Vår "grekradar" har svikit oss. Vi brukar alltid gå på bakgatorna, kolla var lokalbefolkningen äter. Ofta ser "pärlan" oansenlig ut, neonlampor i taket och rangliga bord med trästolar som sett sina bästa dagar. Men båda öarna vi varit på denna gång, Naxos och Milos, är även turistöar för grekerna själva. Det satt altså greker överallt, och är dom på semester så sätter dom sig på turistrestauranger, eftersom det inte finns så mycket annat att välja på. Ingen av städerna vi varit i har varit så stora så det fanns liksom inte några bakgator att gå på. Sista dagen på Milos träffade vi dock helt rätt, men det var så dags då. 

Även de sista dagarna på Naxos, så återvänder vi dit vet vi exakt var vi ska gå. 

Till Milos vill vi absolut igen, en fantastisk ö, rent magisk faktiskt. Rekommenderas varmt! Och åker ni dit får ni inte missa våran pärla Oh Hamas, om ni vill ha riktigt god tradionell grekisk mat alltså.

 

Nu lite bilder, och dom får tala för sig själva.

Utom den på den gamla kvinnan och mig. Den bilden måste jag bara berätta lite extra om. Denna fantastiska kvinna heter Maureen och kommer från norra England. Hon kom till stranden vi låg på en dag, försiktigt tog hon sig fram med sin käpp och la sig i en solstol inte långt från oss. Beställde lite gott från restaurangen och såg ut att njuta av livet. Efter några timmar såg hon dock ut att längta efter ett bad. Hon tittade på sin käpp och såg fundersam ut. Skulle hon våga? 

Jag smög fram och frågade om hon ville ha lite hjälp. Maureen sken upp som en sol och jag följde med henne ut i vattnet. Där berättade hon sin historia. Ni får höra den korta versionen, till Milos återvände hon varje år och stannade där 5-6 månader. Eftersom hon inte är så äventyrlig längre så håller hon sig till samma ö. Ävertyrlig? Tanten är 91 år! Är inte det ett äventyr, att åka utomlands ensam i den åldern, med käpp!?  Respekt säger jag. 

 

 

Och just i skrivandets stund drar ännu ett regnväder över oss....☹