Persikomandel
Visst låter det underbart? När jag säger namnet förflyttas jag nån helt annanstans, en varm plats långt härifrån, solen står högt på himlen och jag har flipflop på fötterna. Fåglarna kvittrar, långt borta hörs vågskalp från havet. Det turkosa havet, inte det kalla gråa havet jag ser från mitt fönster där hemma.
Men så är det ju inte alls, jag står i en hörna i Raol Wallenbergs park hemma i Malmö. Tyvärr en ganska ful hörna. Men just här blommar just nu en riktig skönhet, Persikomandeln. Inklämd bredvid ett gatukök och lite soptunnor. Man kan tycka att en sån skönhet kunde få lite bättre sällskap.
Namnet låter som poesi, som en len söt frukt från paradiset. Så är det inte heller. I frukten döljer sig bara en mandel, som inte ens smakar gott, lite som bittermandel sägs det.
Så, så var det med det. Men man kan alltid låtsas lite, och vacker är den ju i vilket fall som helst.
Och Magnolian bär stora knoppar, åååååh, det är vår på riktigt nu!
