esseus.blogg.se

Nu var det min tur att bjuda.

Ni vet, när man känner att nu slipper man väl inte ifrån längre, lika bra att få det gjort, eller?

Det var ju min tur, så jag bjöd hem syrran och en kompis på pasta med musslor. Det har ju blivit en tradition.  Herregud, undrar jag, varför började jag med det egentligen?

 

Och dom kommer såklart, pliktskyldiga som dom är. Och där sitter vi, med påklistrade leenden, tillgjorda och inövade gester. Alla ser ut som om dom helst vill gå hem............ Så kan det bli.

 

Eller blir det så här:

 

Älskade syrran som altid finns tillhands, Fari med sitt soliga skratt och härliga leende. Inte en tyst minut. Grannarna går in från sina balkonger och undrar om tredje värlsdkriget har kommit. Staffan låser in sig på toaletten. Vinet flödar och alla pratar i mun på varandra. Tom fiskmåsarna håller käft och undrar vad som står på. 

 

Men lugn i stormen, vi är pensionärer nästan allihop så vi orkar inte så länge, klockan 20 är festen slut och lugnet lägrar sig igen. 

Dags för en annan generation att ta vid.........