esseus.blogg.se

En deppig natt, regnet smattrade som en kulspruta på taket till Jösse hela natten, och fortsatte en bra bit in på morgonkvisten. Fast det hörde inte denna lilla fru, jag var mest upptagen med att hitta en bra sovställning på de något hårda madrasserna i husbilen. Jag gillar hårda madrasser, det är bra för min något finkänsliga rygg. Men denna natt hade jag plötsligt förvandlats till prinsessan på ärten. Hittade liksom ingen bra ställning. Dessutom har jag öronproppar när jag sover. En gammal vana jag lagt mig till med som nattjobbare, ni har ingen aning om hur många ljud det finns dagtid att vakna upp till. Om ni inte jobbat natt naturligtvis.

 

Men maken min, han låg och lyssnade på regnet han, heeeeela natten. Och vågorna från havet förstås. 

 

Jag drog upp gardinen, insåg att det inte skulle bli nån morgonjogg och drog snabbt ner den igen. Trist, blåsigt, grått och tråkigt. Somnade om en liten stund. 

 

Lite nyheter på Tv4, färskt bröd (hämtas i receptionen varje morgon)  till morgonmackan  och så ordnade det sig banne mig. Blåsten ville inte ge med sig men solen tittade fram och värmde våra, inte frusna, men lite utrråkade, själar igen. Husbil är härligt, men man har inte skaffat den för att sitta inne. 

 

Kameran på axeln, dags för en runda. Vi är ju i Löderup för tillfället och den här platsen har en mycket stor plats i våra hjärtan, det har jag sagt många gånger nu, så ni är väl trötta på det. Men...........

att gå i skogen bakom campingen, jag skulle faktiskt vilja sträcka mig så långt till att säga att den är lite magisk, den skänker mig sån ro, den stillar min själ och sinne så till den grad att jag knappt orkar ta mig hem. Näääää, nu tog såklart i lite men jag tror ni förstår andemeningen i det hela. Jag upptäcker nya stigar varje gång jag är här. Ljuvliga mjuka slingrande stigar, med ömsom sand och ömsom barr att trampa på. Just nu blommar liljekonvaljen och sprider en underbar doft omkring sig. 

 

Här glömmer man demonstrationståg, och andra idiotiska upptåg som dykt upp senaste dagarna.  Och gud vet att jag behöver lugna min själ. Vad är det folk inte fattar? HÅLL AVSTÅND!

Dessutom ska nån flummig kändis glorifiera sina barns medverkan i detta. Och hon kallar det att "förstå och respektera sina barns känslor". Jag kallar det för ett oansvarigt och respektlöst curlingbeteende att låta sina barn medverka i detta. Respektera Folkhälsomyndighetens rekommendationer istället. Låt inte dessa ungdomar tro att dom är odödliga. Hur många av dessa kommer inte att sprida smitta omkring sig efter detta, även om dom själva inte blir sjuka? Jag börjar luta åt åsikten att släppa ut de äldre och lås in ungdomarna istället...

Nog om detta.

 

 

Strax ovanför skogen ligger Backåkra äng,  som gjord för meditation. Och här finns mycket riktigt en plats för just det, meditation. Här har backsipporna som blommade så fint förra gången vi var här,  nu förvandlats till vackra fröställningar. 

 

Man ska dock inte ha koskräck, för kor finns det gott om i denna hage. Dom är nyfikna och går gärna emot dig, men stannar på behörigt avstånd för att bara stå och glo ordentligt på dig. Och glo kan dom, nästan så tom jag blir lite småorolig, och jag har ingen koskräck, inte alls faktiskt.