Mitt tecken ska vara luft!

Men det tror jag inte på. Det måste vara vatten. Jag dras till vatten som en fluga till en sockerbit. Likt en gigantiskt stor magnet fångar den in mig och jag har inte en chans att motså dess dragningskraft. 
Jag föredrar havet men en sjö har nästan samma påverkan. Det finns inget så ljuvligt befriande som att blicka ut mot en horisont där himmel och hav möts.  Denna vecka har inneburit både up and downs, som för så många andra. Det är ju så livet är. Det var extra befriande att komma hit och ta en promenad utmed stranden. Här rensas tankar, själen får lugn och man hittar lösningar på problem som just i stunden känns oöverstigliga. 
 
Mitt i promenaden hamnade jag i en hagelskur, oväntat och överraskande, mössan åkte på och halsduken drogs upp. Men efter bara nån minut tittade solen fram och bjöd på ett gyllene ljus. Vinden mojnade och en skön värme infann sig. Och då kan man inte annat än att må gott!
 
Denna helg befinner vi oss i Ystad. Inte så många mil hemifrån men ett skönt miljöombyte ändå. I dessa coronatider försöker vi hålla oss nära vår hemkommun, om vi skulle bli sjuka. Man vet aldrig, och man ska inte chansa. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
På tur med Jösse | Husbilsliv, Livet, Natur, Skåne | |
#1 - - Anna / boihusbil.se:

Jag är också luft! Om en läser om luft så stämmer egenskaperna till mångt och mycket, men vattnet är det jag behöver. Åh andra sidan blir det ju automatiskt luft om en är vid vatten :D Som vanligt ljuvliga bilder, tack!

Svar: Egenskaperna stämmer i mångt och mycket hos mig också, men det gör även vatten. Som du skriver, de hör ju på ett sätt ihop!Så både du och jag har väl lite av båda i oss. Det tycker jag är lite härligt, varför vara som alla andra? Hehehe......
Och tack för fina ord om bilderna!
Anneli Esseus

Upp