Mot Malmö

Så var vår semester snart slut,  eller rättare sagt Staffans. Jag har ju semester nästan hela tiden nu för tiden.  😀 
Vi har börjat så sakteliga dra oss åt Malmöhållet till, så vi inte ska ha så långt hem, vi vill dra ut på det ända in i det längsta. Suga ut det sista goda ur karamellen och inte ha alltför lång körtid hem.
 
Vilka veckor vi haft! Detta var ju vår första långa semestertur med Jösse, vår älskade bobil.
Hela kroppen är fylld av ledighet, lathet och ren och skär salighet. Ögonen är fulla av nya bilder, de röda solnedgångarna, segelbåtarna med välfyllda segel, fiskebåtarna, ängarna, kossorna, och hela tiden detta hav. Detta  hav med dess oemotståndliga dragningskraft. Jag kan sitta i timmar och bara beundra hur vågorna ändrar form, det ljuva ljudet när  vågorna slår mot stranden, bruset och kluckandet mot båtskroven. 
 
Sinnena är fyllda med massor av nya intryck och minnesbanken har fått ge plats åt nya.  Om några gamla fallit av på vägen må det vara hänt,  jag kan alltid skylla på åldern.
Vi har gjort nya bekantskaper och smakat nya smaker,  och det bästa av allt, vi har gjort det tillsammans. 
 
Vi har levt på några få kvadratmeter vilket kan få vilket par som helst att darra lite i knäna. Men allt har gått bra,  vi är intrimmade, samstämmiga och överens. 
Han har stått ut med mina infall, här ska badas, springas, cyklas och paddlas,  och jag har stått ut med att han faktiskt är nöjd om han bara får vara, och göra ingenting. Jag mår bäst av att göra någonting, även om jag är förbaskat duktig på att göra just ingenting.  Cykelturerna har han dock snällt hängt med på.  Och uppskattat. 
 
Nu är vi på Löderups Nya Strandbad camping, igen. Ja, jag vet att jag sagt att jag inte gillar campingplatser,  men den här har en speciell plats i våra hjärtan. Det här var en av de första platserna vi landade på som nya husbilsägare. Och den är inte som andra,  den är unik på sitt sätt.
 
Vad är det då som är unikt, valfriheten att ställa sig där man vill kanske? Eller den vackra tallskogen precis bakom campingplatsen, med sina mjuka stigar och mossbelagda små kuddar? Eller den fina stranden? Ikväll har drivor av små snäckor drivit iland på den fina sanden, som faktiskt inte alls gör ont att gå på! Ljudet när man går på dessa små, små snäckor går inte att beskriva, en oväntad lite lyxig känsla på nåt konstigt vis och samtidigt lite sorglig, tänk om det faktiskt dör saker under mina sandiga fotsulor?  Hemska tanke...
Jag har skrivit om denna plats förut, vill, kan och orkar ni finns det att läsa här.
 
Det känns lite som ett avslut, men det är det ju inte. Vi kommer att ha många fina helger kvar innan vi ställer in Jösse på vinterförvaring. Men den här låååånga turen är slut för denna gång och det känns lite sorgligt. 
 
Jag frågade Staffan om vi kanske ska stanna hemma nästa helg, det var länge sen sist. Varför då, svarar han.
Så upp med hakan Anneli, vi har mycket kvar innan vintern är här!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
På tur med Jösse, Tankar och funderingar | Husbilsliv, Livet, Skåne, Sommar, Uppleveser, Österlen | |
#1 - - Annette:

Vilken upplevelse ni har haft och vackra bilder du lägger ut. Sen är det ju precis som du skriver - det är inte slut än! Tack för att du delar, kram Annette

Svar: Tack Annette, din kommentar värmer så skönt i mitt hjärta!
Anneli Esseus

#2 - - Angelica Wåhlin:

Vilka otroligt vackra bilder!

Svar: Tack Angelica, stort tack! ❤
Anneli Esseus

#3 - - Anna / boihusbil.se:

Men den campingen ser ju onekligen väldigt trevlig ut. Oorganiserad kan ju vara väldigt härligt, om det är lite ordnad kaos.. hahah. Noterar för att kanske testa när vi kommer tillbaka till Sverige i vår. Just ni tar vi ett par nätter i Skåne innan vi rullar över bron.

Svar: Det tycker jag ni ska göra! Och ha en skön resa mot era nya mål!
Anneli Esseus

Upp