Om att komma hem

Hemma igen efter en vecka på busstur till Frankrike. Det känns alltid lika konstigt, nästan lite sorgligt faktiskt, när man sagt hejdå till vännerna, packat upp resväskan, soreterat tvätten och fått duscha av sig resdammet. Lite tomt på nåt vis. Visserligen är det skönt att vara hemma men ändå, tar det slut nu, är det klart? Men jag ville ju mer! Fast ändå inte...
Det var ju bara nåt dygn sen vi blickade ut genom bussfönstret och såg den franska landsbygden glida förbi. En levande landsbygd med vackra gårdar, öppna landskap med betande kor, hästar och får som nyfiket smakade på det nya friska gräset. Oändliga solgula rapsfält och böljande åkermark svepte förbi våra fönster. Vi vilade våra ögon på päronträd i full blom, äppelodlingar som stod beredda med sina stora knoppar, otåligt väntande på ett par plusgrader till. Sparrisen gömde sig fortfarande under perfekta rader på åkrarna. 
 
Ja ja, nu är vi hemma igen, och än är det ju faktiskt inte slut. Jag har hundratals med bilder som ska gås igenom och massor av nya härliga minnen som lagrats där inne i skallen. I det där lilla skrymslet som rymmer mina "best off". Och får man ha hälsan i behåll ett tag till är det bara att plocka fram det och åka tillbaka igen, i fantasin. Det bästa är att vi lämnade ett kyligt och kallt Malmö, men det var långt framskriden vår i Frankrike. Nu kom vi lagom hem till att möta den här, vilken lycka! Våren dubbelt upp!
 
Det kommer såklart fler bilder än dom här, från vår resa här i bloggen när jag gått igenom alla, det var ju några stycken...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Foto - Frankrike - Natur - Vår
1
Sassa

Ja vilka härliga minnen OCH bilder. Dryckes-, vy-, historiska- å inte minst matminnen. La vie et bon!

Svar: Vill tillbaka........... ♥
Anneli Esséus