Honeyboneybee!
Under mitt Stockholmsbesök för ett tag sen tog Lotta och jag en promenad i parken vid Stocksunds herrgård. Där träffade vi på en man (namn okänt) som höll på med något vid en bikupa. Intressant tyckte vi och närmade oss lite försiktigt.
Får jag fota, frågade jag och han välkomnade mig med ett: javisst, jag är ju rätt anonym bakom mitt nät. Trevligt, men hur nära vågar man gå?
Rätt nära faktiskt, jag vill betona att jag hade mitt 30mm objektiv, alltså ingen zoom! Jag gick definitivt utanför min bekvämlighetszon här kan jag säga.
Han berättade att det han gjorde var att förstärka ett svagt bisamhälle. Det gör man genom att ta en låda från ett starkt samhälle och sätta i det samhälle man vill förstärka. Han berättade allt man behöver veta om getingar, förlåt, BI, bla hur länge dom lever, hur mycket honung dom producerar och hur man skaffar sig ettt samhälle. Mycket intressant. Faktum är att bina är nödvändiga för vår överlevnad! Va? Otroligt, läs mer här.
Jag kan mycket väl förstå varför man kan bli "biten" av denna hobby. Fast inget för mig.......
Vilka kuliga bilder du fick, och du var väldigt tuff som vågade närma dig dom STORA bina...
Trodde inte att bin var så pyttesmå...men dom sticker väl bara om man är elak med dom, eller är dom småjävliga och biter när som helst ???
Tjingtjong från Rantamor.